Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UR SANDVIKENS KRÖNIKA. Av fil. kand. Göran Hedin - Sandviken under 1880- och 1890-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVOR, SKOGAR OCH JORDBRUK
85
på den tiden kallades. Under 90-talet följde därpå upprepade
nyanläggningar för rörvalsning. Den allmänt ökade produktionen
föranledde 1889 byggande av en masugn nummer tre. Något tiotal år senare
inköptes Korsnäs masugn, då man därigenom kunde slippa att bygga
ytterligare en i Sandviken. Samtidigt skulle man då vinna en fördel
därigenom att frakterna för malm och träkol ställde sig billigare till
Korsnäs än till Sandviken. Tackjärnet från Korsnäs visade sig dock
inte särskilt lämpligt och ganska snart efter förvärvet nedbrann
dessutom den inköpta masugnsbyggnaden, vilken senare aldrig
återupp-byggdes. Med tiden ställdes man i Sandviken också inför
nödvändigheten att följa utvecklingen och uppföra även ett martinverk för sin
stålframställning. Om denna åtgärd vidtogs sent och delvis motvilligt,
var detta mycket naturligt, så intimt som Sandviken och dess
utveckling hade varit förknippade med Bessemerprocessen.
Liksom beträffande den svenska järnindustrien för övrigt undergick
Sandvikens produktion under 1880- och 90-talen en kraftig ökning.
Samtidigt blev konkurrensen för de flesta artiklarna allt mera
kännbar. Området för sandviksprodukternas avsättning undergick under
samma tid en tydlig förskjutning, i det att avsättningen på Ryssland
blev relativt mindre. Man vann fastare insteg på allt flera
västeuropeiska marknader och det inträffade, att varor från Sandviken sökte sig
vägar också till främmande världsdelar. Beträffande
försäljningsorganisationen skedde för övrigt den förändringen, att agenternas antal
ökade, samtidigt med att var och en av dem fick mindre
försäljningsområde.
Sandviken hade aldrig varit gruvägare i nämnvärd omfattning.
Denna brist på egen malm hade man emellertid under årens lopp sökt
avhjälpa genom successiva inköp av andelar i gruvor och gruvbolag.
Från början hade Sandviken varit delägare i Bispberg, en gruva med
järnmalm av mycket hög kvalitet, och efter hand inköptes senare
ytterligare andelar i denna. Liknande var förhållandet beträffande
del-ägarskapet i Norberg. Man förvärvade vidare andelar i en del gruvor
i mellersta och östra delarna av Bergslagen, bland annat i en del
fyndigheter kring Grängesberg.
Sandvikens innehav av jordbruk och skogar ha varken förr eller
senare varit av större betydelse. Före sekelskiftet utgjorde åkerarealen
ett par hundra och skogsarealen ett par tusen hektar. Den odlade
arealen ökades under årens lopp något på grund av nyodlingar, men
å andra sidan kom den att delvis beskäras, när man i större omfattning
började avyttra mark till egnahemsbebyggelse. Skogsområdena där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
