Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HÖGBO BOLAG. Av fil. kand. Göran Hedin - Ekonomiska svårigheter. Högbo Bolags fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
AUKTIONEN DEN 19 MARS 1867
Konkursauktionen blev så småningom utlyst att äga rum på Blå
Porten i Stockholm den 22 september. Försäljning i denna form kom
emellertid aldrig till stånd, eftersom fordringsägarna i stället krävde
och erhöllo utmätningsauktion. Denna omständighet föranledde ett
avsevärt dröjsmål, i första hand till urtima ting i januari 1867, då de
tvistiga fordringsanspråken framlades. Slutligen blev tiden för
auktionen fastställd till den 19 mars detta år. In i det sista tycks det ha
varit mycket osäkert, vem som skulle komma att köpa konkursmassans
fasta egendom i Sandviken, Högbo och Edsken. Så mycket var i
varje fall klart, som att priset måste bli mycket dåligt, eftersom all
spekulation för ögonblicket hade låg konjunktur. Det föreslogs,
att än den ene, än den andre av de förutvarande intressenterna
skulle representera vid auktionen. Den ena dagen sade man sig
kunna gå upp till 400 000, den andra till 500 000 kronor. Slutligen
blev det bestämt, att grosshandlaren Carl Sehlberg, en av Göranssons
svågrar, skulle uppträda och ropa. Trots att det fanns åtskilliga
spekulanter vid själva auktionen på Landskansliet i Gävle, bjöd ingen över
Sehlbergs 499 000. Givetvis var det på förhand överenskommet, att
det tilltänkta bolaget på vissa villkor skulle övertaga Sehlbergs köp.
Nu började på nytt och med reellare grund diskussionen om, hur detta
bolag skulle se ut. Man hade nu återigen sänkt sina pretentioner på
dess omfattning och bland annat föreslås, att driften tills vidare endast
skulle omfatta Sandviken, där ungefär V3 av kapaciteten skulle
utnyttjas. Det var emellertid ingen fullständig enighet om, hur intimt
man lämpligast skulle engagera sig i fortsättningen. Sålunda menade
Göranssons söner, att man helst borde försöka övertala någon
»järn-vägscontractor» att tills vidare ta risken. De hänvisade till, att det
inte i något fall vore någon svårighet för dem att på annat håll få sin
utkomst, under det att fadern framhöll, att de bäst och säkrast skulle
få sitt arbete vid Sandviken.
Redan kort efter auktionen hade det yppats farhågor, att densamma
skulle överklagas. Så blev också fallet. Några av fordringsägarna, som
förmodligen hade väntat sig ett högre realisationsvärde av
egendomar-arna, begagnade sig av den omständigheten, att godemännen och
landshövdingeämbetet inte iakttagit alla formaliteter beträffande
köpevillkoren, och lyckades få auktionen upphävd. Det kunde alltså
fortfarande inte bli tal om, att driften skulle återuppbyggas.
Efter denna nya motgång föreföll situationen för Göransson och
hans söner mörkare än någonsin. Man räknade det en tid som helt
uteslutet, att Sandviken skulle kunna bevaras i familjens ägo eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
