- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
319

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal vän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

319

"Af en person, hvars intyg är öfver allt tvifvel."

"Godt! jag tackar dig för din goda tanka; men
nu skall du ej låtsa om att du vet lians giftermål; ty
derom har han ej förtrott dig något, utan jag tycker
endast att du bör berätta honom att Adelaide, af
orsaker, som kanske kunna gissas, har slutit sig till en
ädel man."

"Hm. men hvarför ej säga allt?"

"Du kan finna att du lätt kunde väcka hat mellan
bröderna; ty Axel unnar icke sin bror den sköna
flickan, fastän han sjelf förskjutit henne."

"Hm, det der blir svårt."

"Förmana honom slutligen att om han får en
maka, älska Jienne i nöd och lust och ej för sniken
vinning eller köttslig lusta uppoffra henne."

Prosten funderade länge och skref ett bref.

När det upplästes sade hofrådet, torkande sig i
ögonen: "Ack, bror Pihl, din penna är förkrossande;
men du borde ej nämna något om hans beteende,
utan blott att Adelaide funnit en värdigare."

"Ja ja, kanske det är rättare", yttrade prosten
och satte sig ner att skrifva nytt. "Men det är
nödvändigt att väcka syndaånger."

"Ja, det är klart, led honom med kraftens ord
åter på den smala vägen, som leder till lifvet."

Efter mycket jemkande blef äfven detta bref efter
hofrådets behof - och beundradt för sin "rörande
enkelhet".

Hofrådet tog, då han reste, begge brefven för att
inlemna dem på postkontoret i Vollmarshamn, och
skildes med tårar och varma försäkringar från sin
"ungdomsvän."

"Den narren är oss mycket nyttig - han låter
leda sig som ett barn eller ett får", mumlade
hofrådet, då han reste ut genom grinden.

De begge brefven hade besynnerligt nog på begge
dem det rörde alldeles samma effekt. Begge begrepo
att pappa Pihl blifvit narrad af en bland sina vänner,
en af hela denna massa ädla menniskor, som pappa
Pihl var den enda på hela jorderingen som kände.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free