- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
277

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En huslig scen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277

Hans enda tröst var således barnen, men dessa
omfattade han också med mera kärlek än somo eljes
låg i hans natur. Det var kärlek, kryddad med ånger
öfver att hä skaffat dem en stjufmor, som så
vårdslösade dem, det var en kärlek, som vanligen
uppkommer mellan olyckskamrater.

Frun förde ett förnämt lif.

Patronen såg henne aldrig förr än vid middagen;
och då hon ej reste bort till mamma eller hade
främmande, bar hela hennes utseende stämpeln af den
mest utsökta tråkighet.

Oaktadt sina bittra känslor, ville patronen ändå
göra allt för att hålla åtminstone målron vid makt.

"Du är bra söt i dag, min goda hustru."

"Jaså, du tycker det; endast ledsamt att det här
tyget inte är modernt, fastän hemma gör det
ingenting."

"Hm, men det köptes på sista marknaden."

"Ja, men på marknaderna hä de aldrig annat än
dåliga varor."

"Men jag försäkrar dig att då jag var i Stockholm,
på riksdagen nämligen, dit mina medborgares - hm

- lika godt, då jag var i Stockholm såg jag sjelfva
Hennes Majestät Drottningen, som hade den nåden
att nådigt nicka åt mig, fastän jag tillhörde den
liberala fraktionen, som ville hä tullfri utförsel på tackjern

- hä en dylik klädning med falbolaner precis som
du - hm - det såg jag."

Patronen tystnade, ty hans hustru hade under
hela tiden talat med guvernanten.

"Hvad var det du sade, Silfvergren? Jag tyckte
du talade om Stockholm? - Mamsell skall lägga tre
flätor i nacken på lilla Thilda, ty de der två
snär-torna se högst infama ut."

"Hm", började patronen något retad, "jag talade
om Hennes Majestät Drottningen och då (hvälfvande
de stora ögonen) trodde jag att min lilla hustru skulle
höra på."

"Då jag är mor för dina barn, är det min pligt
att se till att de likna folk - fastän deras hår är
fasligt - alldeles som lin - ditt hår måtte varit bra
ljust i ungdomen, lille Silfvergren?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free