- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
255

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya seder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

255

affärsbref, som de vanliga - jag känner stilarne och
sättet att vika brefven, som nyttjas i England."

"Bra! bra! det är inte affärsbref", yttrade herr
Simon och klippte upp brefvet. "Adjö med honom,
Mostedt!"

Postiljon Mostedt var en af dessa, som gerna ville
veta nytt och derföre frågade: "är kungen i England
död? Herrarne sade der hemma att han var död, eller
om det var den i Amerika."

"Ja, kungen i Amerika är död - adjö, Mostedt!"

Postiljon Mostedt gick.

"Se så, nu blef man då af med den nyfikna
menniskan. - Jaså, från Herrman."

Den gamle läste. "Hvad?" ropade han slutligen
och sprang upp och klappade händerna sorn ett barn.
"Plan har skrifvit sjelf - han tänker ännu på henne.
Gud, hvad jag är glad!"

Simon började gå fram och tillbaka på det trånga
golfvet. "Det är en bra yngling - de skola ej få veta
min mening, men rika skola de blifva. Tack, Fader
i himlen, att Du en gång lät mig göra en god gerning
- att din välsignelse börjar återvända! - Alla försök
jag förut gjort hafva misslyckats; dem jag understödt
och hulpit hafva blifvit dåliga, otacksamma uslingar,
mina penningar hafva bringat med sig förbannelse -
ej välsignelse; rnen nu - nu är det en solglimt öfver
brottslingen. Ack, det är första gången det
undan-stulna, orättfärdiga guldet gjort mig annat än sorg!"

Det dröjde länge innan han åter fortsatte
läsningen. "Jag skrifver detta bref på grönt papper, för
att ej anstränga ögonen; men jag är frisk, och doktor
Mendelsson anser sig säker att jag skall bli alldeles
återstäld. För detta har jag ensamt er näst Gud att
tacka."

"Han vet ej att jag ej förtjenar någon tack",
mumlade gubben.

"Er och ingen annan", läste han.

"Jo, Adelaide, det är hon, hvilken du kallade dina
ögons ljus, sorn gifvit dig ljuset, jag är blott en
förvaltare."

Han fortfor att läsa tyst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free