Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
ga ÌH
) . . . . begåfvo sig fordom till Pohjalandet (Öster-
botten? Norrbotten?) fö r att förskaffa sig S am m a s.
Der fingo de tag i Sammas. . . . Man begaf sig till sjöss.
Sade Jompainen, den unge — till Väinämöinen, den
gamle: „stäm nu redan tipp din sång!u .. . „Det är fö r-
tidigt ännu att sjunga (sade Väinämöinen) ännu synas
Pohjolas portar, stugu-ugname skymta 19) Flög så
Sammas upp till skyn. Den unge Jompainen afhögg
(härvid) med sitt svärd tvenne tår a f Sammas. Den
ena damp i hafvet, den andra fö ll (fick man tag i) p å
marken. Hvilken damp i hafvet, deraf uppstod saltet
i hafvet; hvilken fö ll p å marken, deraf uppkom gräset
p å marken. Om man hade bekommit fiere, så skulle
säden hafva vuxit, utan att behöfva såsu 20). Det var
*8) Här afslöjas sSledes redan i början (det olika) förhållandet
— em ellan ungdom och ålderdom . N am net Jompainen m otsvarar
här d et h os Ganander förekom m ande nam net Joukkavainen, eller som
det i Kalevala heter, Joukahainen, och stundom af T opelius derem ot
betecknas m ed Joukamoinen. (Vanboja Runoja I. D. p. 20).
w) Icke dessm indre, och oaktadt Väinämöinen nekade det,
b egyn te nu Jom painen att sjunga (ehuru detta utgör en lakun i den
fragm entariskt m ed d elad e berättelsen ). Det var så led es här icke
fråga hvarken om Guds, eller om Jupiters förbud; utan det gällde
här endast gubben Väinäm öinehs varningar. Likväl tyckes han bär
vara substitu erad i stället för någondera af de förra; och detta re-
dan troligen af orsak att den Finska m yten s verldsålder torde m ot-
svara de båda andras, och att Finnarne icke kände några andra, och
äldre gudanam n, och gudam akter, än d eras Jumala; hvilket i så m åtto
antyder nam nets Väinäm öinen ålder, och tjenar — liksom m ycket
annat — till b evis det Finnarne icke varit såkallade afgudadyrkare
(jem f. Sv. Litter. Tidning 1817, p. 348, o. följ.), hvartill kristen d o-
m ens apostlar, och inhem ska skrifställare, sökt stäm pla dem .
20) Detta ställe bevisar så led es att Finnarne, redan då denna
m yt diktades, idkade åkerbruk, och voro så led es ett agrikulturfolk;
utan att deraf dock följer (enligt livad 2:dra Runan i Kalevala för-
m äler, och hvad Lönnrot och Akiander antagit) att Väinämöinen skulle
hafva lärt Finnarne det. Märkvärdigt är det likväl, att äfven spår af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
