Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
måtto, att de vid en närmare, eller vetenskaplig, forsk-
ning — befinnas om ej ursprungligen härflytande från
Runan v. 27 0 — 315, i den första editionen af Kalevala). Enligt den
förstnäm nde traditionen derem ot uppstodo hvalar, själar, och alle-
handa sla g s hafsdjur — af ett Svalägg. *)
Åfven i fiere andra afseenden anträffa vi stundom , i vära forn-
sä n g er, en viss sp eciel och h ö g st öfverraskande likhet, eller öfver-
en sstäm m else, m ed de gam la E gyptiernas dogm er och vishetslära.
Sä t. ex. om talas, i 14:de och 15:de Runan af Kalevala, huruledes
Lemminkäinen — då han vid stranden af »Tuonelan joki* (floden
Styx?) lurade pä att fä skjuta en svana — försåtligen öfverfölls af
den blinda Pohjola gubben, som der låg och vaktade på honom ,
dödade honom , och vräkte hans kropp i vattnet; der Tuonen poika,
m ed sitt svärd, sönderhögg den i fiere delar, och kringströdde dem
i floden; a) äfvensom hu ruledes sed erm era Lem m inkäinens m oder,
efter m ånga sorger och bekym m er, slutligen — m ed elst en räfsa —
lyckades att ifrån vattnet uppliska de skilda bitarne af hans kropp,
dem hon, så godt hon kunde, jem kade tillsam m ans; hvarefter hon
*) DS mig veterligen intet annat spur numera återstår, eller förefinnos, af
denna gamla flnska folkmyt om f a r ty g e t och s v a la n — sSsom ett reminiscens af
den bibliska legenden oin N o a c h s a rk , och den derifrån utllugnn d u fv a n — sam-
m angjuten nendigen med den Egyptiska traditionen om v e r ld s ä g g e t, eller om
verldcns uppkomst of ett ägg — än den lilla versstump jag redan 1811 icke blott
hörde citeras, utan iifven upptecknade af dåvarande adjunkten i Jockas, sederm era
Pastorn i Jorois, — Gustaf Winter, så anser jag den, såsom sådan, i sanning förljena
att här meddelas äfven på Svenska. Den lyder, som följer:
Lilla svalan, dagens fågel, Seglande med röda muster. —
Flög en sommardag, och flängde; Flög dit — under skeppetsdäckbord,
Sökte land — att der få sofva, Göt sig der ett bo af koppar. -
Och en park — att der sig hvila. Och deri ett guldägg ladc —
Och ett fält, att — ho der bygga, Kom så vinden — ifrån hafvet,
Och ett hult, att — ägg der lägga. Krängde fartyget på sido.
Fann ej land, att der fa hvila. Agget trillade i hafvet. —
Ej ett hult, att deri värpa, D eraf uppstod fisk i hafvet.
Ej en skog, att — der förbido, D eraf blefvo skälar skapto,
Ej ett fält, att — ho der bygga. Jlånga svarta (neml. djurj hafvet hyser
Flög så upp på höga fjället. Dock ej skälar åro alla.
Såg ett fartyg ut pä fjärden,
(En variant af samma visa upptecknade jag dessutom sederm era af flickan
Anno Pekurincn i Jockas). (V ertcJ
o) En scen, ej mycket olik den som i l:stn Runan (uti den första upplagan
of Kalevala) derem ot lämpas på W ä in ä in ö in e n (försåtligen skjuten af L o p p a la i-
n e n ); eller som det i 6:te Runan af andra upplagan, heter — af J o u k k a h a in e n .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
