Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande; han ville inte ha »deklamatörer» i predikstolen1.
Det cirklade språket, de elegant formade perioderna voro
ju så motsatta hans »korta fraseologi» och energiska ut#
tryckssätt2.
Vid fastställandet av Ödmanns homiletiska åskådning
bör man ständigt hava i sikte hans konsekvent västeuro#
peiska orientering3. Särskilt beundrade han den från Eng#
land påverkade Mosheim, vars Anweisung, erbaulich zu
predigen med skärpa betonade vad som för honom var
det formella kriteriet på en god predikan: en klar, koncis
stil och en fast, logisk disposition.
Sannolikt har Ödmanns förkunnelse tidigt haft ett jäm#
förelsevis modernt snitt3. När Jerusalems Betraktelser
kommo ut, var Ödmann ibland subskribenterna, och själv
översatte han dennes Predigten (1784-—85)4. För Jeru#
1 Ödmann t. Gjörwell d. 7 mars 1787. »Den är wältalig nog, som
förmår öfwertala syndare till Bättring, till Tro», säger han i företalet till
Chr. Sturms Epistelpostilla.
2 Thomander sammanställer i fråga om »concision och energi»
Ödmann med Kosegarten (Theol. Quartalskr. II, sid. 78). Om en Wallins
predikan skriver Ödmann till Lindblom (odat.): »Stilen är merendels
bättre än Lehnbergs, hvilkens perioder jag ofta funnit långsläpande och
inbundne». Då Ödmann på hösten 1813 av Palmblad anmodades att
recensera Lehnbergs predikningar, blev svaret avböjande. »Lehnberg afsäger
han sig alldeles för att ej stöta sig med ErkB.», skriver Palmblad d. 18
okt. 1813 till Hammarsköld. Den längre fram i Sv. Litteraturtidning
införda, mot Lehnberg rätt hårdhänta granskningen är emellertid
inspirerad av Ödmann (Palmblad t. Hammarsköld d. 2 sept. 1814).
3 Hans sacerdotalpredikan ansågs ju av fäderna något kättersk, och
Wieselgren uppger — tydl. efter Ödmann själv — att han under
värmdö-tiden talat »Saurins starka språk» (Biogr. lex.). Saurins vidlyftighet borde
dock knappast ha tilltalat Ödmann.
4 Att Ödmann kände sig stå i en viss motsats till det traditionella
predikosättet, visa några rader till notarien i Stockholms konsistorium,
Lars Hambraeus (d. 19 febr. 1784): »Kyrkoherde Blombergs smak och
moderna utsigter lofwa undanrödja de hinder, som för andra herrar werka,
en obehaglig utdrägt» (Konsist. acta).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
