- Project Runeberg -  Samuel Ödmann /
12

(1923) [MARC] Author: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att Ödmanns minutiösa teckning av prästgårdens inven#
tarier icke har ett ord om någon bokhylla, och förstår
hans storögda förvåning vid åsynen av Knut Lenaeus’
välförsedda bibliotek. Men brast det hos gamle Wiesel
ifråga om teologisk bildning, så var han i stället »vad
mera är, en sann själasörjare»1 och en rätt israelit utan
svek. Den nya tidens vinddrag nådde ej fram till honom,
han levde och fann sig väl i samma andliga atmosfär som
far och farfar.

I ett avseende verkar dock Samuel Wiesel riktigt mo#
dern — som pedagog. Den metod, han vid dottersonens
undervisning använde, hade nästan rousseauanskt kynne
och tyder på bekantskap med Rydelius Förnuftsövningar.
Dennes råd2 att »i den skapade naturen plocka fram allt
det, som tjänar till dygdens grundval i ett ungt sinne
och till att göra visheten grann, täck och behaglig» har
morfadern noga hörsammat. Läxor förekommo icke, läro#
böcker ej heller. Metoden var genomgående sokratisk.
Så blev det en åskådningsundervisning med fröjd och
icke med suckan, mindre anlagd på att meddela faktiska
kunskaper än på att utveckla de spirande anlagen hos
den unge eleven.

I ett brev till sin discipel Hedvig Myrin kommer Samuel
Ödmann en gång in på sina första läroår3:

Jag är, som hon vet, upfödd hos min Morfar. Ett
alfwar-samt Prästhus, der icke just Carbasen ständigt låg på bordet,
men war dock ej längre borta än att han på behörig tid
kunde wara tillhands. Jag blef drifwen att läsa, skrifwa, spela
och mera; men ensamen war jag, utan någon medtäflare, så

1 Hågkomster, sid. 30.

2 Företal, sid. 40.

8 Ödmann t. Hedvig Myrin odat. (»i hast i år»).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samod/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free