Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hvarom böra vi förhandla?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småsjälfständighetens oförmåga att fatta möjligheten af att den
skulle kunna vinna på att uppgå i en högre
själfständighet. Den är rädd för allt, som innebär någon risk
för dess minskade rådighet öfver egen knut, dess
»suveränitet», med hvilket imposanta ord en tämligen
anspråkslös verklighet torde betecknas. Ty den i sanning
kraftmedvetne kväljes icke af en fruktan, hvilken blott
svaghetskänslan fostrar. Men just den känslan yttrar
sig i misstro och värdighetsbekymmer; just den ser sig
blind på rena ömkligheter, under det den förgäter
insatser och förhållanden af allra största vikt. Och så
sker att öfver de hugstora och ädelborna skandinaviska
folken småsinne och trånga vyer alltjämt få trycka sin
ömkliga prägel.
Borde det väl vara omöjligare för de nordiska
folken än för andra att öppna sig för en högre, en
samlande idé, genom hvars förverkligande de själfva skulle
vinna i makt och lyftning?
»Norge», yttrade Orla Lehmann vid nordiska
nationalföreningens möte i Stockholm 1866[1], — »Norge
har havt meget at gøre for at forskaffe sig alle en
selvstændig statstilværelses betingelser; men når dette
arbejde er gjort, vil det ikke længer føle sig
tilfredsstillet ved den bygdepolitik, hvortil det hidtil har
resigneret sig.» Sverige kunde ju icke till evig tid hålla
ut med att lefva på sina lagrar från 30-åriga kriget;
med dess uppnådda nationella utveckling måste med
kraften äfven åtrån vakna att vinna en ställning, som
motsvarade dess folks begåfning och historia. Så länge
icke ett gemensamt parlament förbunde Sverige och
Norge, skulle unionell tvist och misstänksamhet icke
upphöra; med Danmarks tillslutning därtill skulle den
rätta jämnvikten mellan krafterna betryggas. Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
