Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den skandinaviska enhetstanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
full rättvisa; säkert torde vara att många den tiden
fullt oegennyttigt hängåfvo sig åt den skandinaviska
förbrödringsidén, om än deras idealpolitik af andras
realpolitik försattes med mindre osjälfviska tillskott. Och att
bland dessa i främsta rummet ingingo Danmarks antityska
liksom ock Sveriges antiryska intressen, är ju oförnekligt.
Men om ock dessa intressen ännu i dag finnas till,
torde dock fortgående erfarenheter nog tydligt styrka
att sagda idealpolitiska åskådning också alltjämt
fortlefver. Den är ej så stark som den borde vara, men
vi må äga det hoppet att den är i tillväxt. Väl har
den gamla skandinavismen från midten af förra seklet
aftynat; ingen särskild meningsgrupp har omhändertagit
dess ledande idé och korat sig till dess lifvakt, dess
fanor ha fällts, dess spel tystnat. Men samma idé har
dock i trots häraf förmått bana sig väg in i själfva
folkuppfattningen på ett kraftigare sätt än någonsin förr.
Det är icke längre blott ynglingaflockar, som vid ett
eller annat tillfälle under sång och glam förhärliga
densamma; en mellan folken allt mera ökad samfärdsel
bereder nu både gamla och unga, höga och låga,
mångfaldigt flera möjligheter än förr att från olika bygder
sammankomma för att med stamfrändernas förbinda egna
lifserfarenheter och syften. Dessa möjligheter begagnas
ock allt oftare; i folkens alla lager sprides allt mera
en på egen erfarenhet grundad uppfattning af de
skandinaviska stammarnes inbördes frändskap, och häraf stärkes
samkänslan. Folkens hjärta vidgar sig; det igenkänner,
trots olikheten i yttre drag, den inre gemensamheten
och det erkänner att denna är det väsentliga, som bör
långt starkare sammanbinda än olikheterna böra skilja.
Ingen stämning vinner nu vid nordiska mäns möten så
säkert uttryck som den hvilken skjuter upp ur
medvetandet om de skandinaviska folkens inre samhörighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
