Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patron Snuselin och jag på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se så trånande ut som möjligt samt kasta några slängkyssar
åt henne, så blir hon gla’ och går från sin post, sa’ jag.
Det gjorde han och jag såg tydligt hur hon blef
blidkad och nickade samt drog sig lugnt undan, så att Snuselin
kunde slinka in och få sig några bägare.
Se’n knäckte vi i väg, och Snuselin var så upprymd
och glad, att han trallade till att börja med. Men så fort
vi kommo ut på landsvägen och började balansera på
vägkanten, byttes hans sång i rysansvärda svordomar öfver
länsmannen, som inte höll vägen i ordning.
— De’ ä’ underligt, att inte Skam tagit honom för
längese’n! pustade han och sökte med käppen bryta upp
sina galoscher, som fastnat en aln nere i lersörjan.
— Svärj inte på honom, Snuselin! Vi ha källossning,
och för öfrigt är ju länsman din vän, som hjälper dej att
flå och krossa dina gäldenärer.
— Visst tusingen ä’ han min vän och bror och kund.
Men det hindrar väl inte, att hin tar honom ändå! röt
patronen.
— Nä’, tvärtom! sa’ jag.
I detta moment stod Snuselin, som var något efter
mig, och gräfde efter goloscherna vid sidan af ett stort gult
innanhaf å vägen.
Han stod där krokig, ilsk och stönande. Just i det
samma kom hans konkurrent körande med två hästar det
fortaste han kunde, och han saktade minsann inte farten,
när han fick syn på sin afundsman, utan han körde igenom
den stora pölen med sådan kraft och energi, att allt dess
innehåll helt och hållet yrde upp och öfverspolade Snuselins
person.
Jag vill inte försöka skildra, hur han fräste och skällde
och hur han såg ut ifrån hjässan och till fotabjället.
Snuselin tedde sig efteråt som ett vilddjur, doppadt i halftjock
hafremjölsvälling.
— Vi vända om! sa’ jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
