- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
389

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stina på Gården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kom hon med på en lekstuga, så var det ingen som
»exstimerade» att föra henne i dansen, utan hon fick sitta
där och gapa och höra skällsord.

— Jesses, jag tror att dä har tatt eld i håret på dej,
Stina! var den enda artighet, som stundom kunde bestås
henne af de unga männen.

Ibland kunde de få fatt uti och »skena» med henne,
hvilket var och är en mycket alldaglig sport om
lördags- och söndagskvällarne där i trakten.

Måntro, det tog sig icke illa ut, när ett par
skarpsprungna pojkar fått fatt en i hvar arm på Stina och satte i
väg med henne framåt landsvägen, så att det snarkade i
kjolarna och så att det röda håret flammade som en vådeld
efter henne.

Hon stretade emot och rasade och fradgade af ilska.
Men det hjälpte henne inte. De skenade med henne likväl
tills hon var såsom halfdöd.

Allt det här födde bitterhet och hat i Stinas själ.
Hela mänskligheten blef hennes fiende, och hon föresatte
sig dag efter dag att ägna sitt lif åt att utkräfva hämd på
alla dem, som sågo henne öfver axeln för hennes
vederstygglighets skull.

Hon spann ihop historier om grannarne och ställde
folk i slagsmål, beljög sin nästa och blef allt mer och mer
vidunderlig.

En dag fick hon fatt uti en enfaldig ung man och
satte sig i sinnet, att hon skulle gifta sig med honom.

Ty utom enfalden besatt han en annan egenskap, som
hon ansåg lämplig för sig. Danjel var nämligen stark som
en björn och kunde arbeta och släpa som ett djur.

Men hur enfaldig han var, så sa’ han ändå bestämdt
stopp, när hon föreställde honom, att de borde gå till
prästen och taga ut lysningssedel.

Men hon gaf inte tappt för den sakens skull.

Så fick hon en gång en liten bit »hvitt» af en
lumpsamlare, som gick omkring i bygden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free