- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
295

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Kalle på Näbben friade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig en karbas, ifall Kalle skulle börja tredskas, när det
gällde på.

Då de omsider kommo i närheten af Nyhemmet,
upphof gubben sin röst och sa’, i det han ristade karbasen
framför ögonen på sonen:

— Gack nu in och fria, din lufver, och krumbukta
inte, för då vet du hvad det gäller. Jag töfvar här ute tills
du kommer igen. Kvicka nu på! slöt han och gaf den
arme friaren ett litet snärtande på bakhasorna med käppen.

En stund efteråt satt alltså Kalle på en stol i
Nyhemmet och tummade hättan mellan fingrarne. Änkan var
ensam hemma.

— Hva’ hör du å’, Kalle lelle? sporde hon och makade
kaffekokarn intill värmen i spisen.

— Åh, just ingenting. Men far sa’ te’ mej, att jag
skulle gå hit och fria.

Änkestollan, som var illa glad åt manfolk, trodde
förstås, att det var till henne han friade, och inte kom pojken
sig heller i sin blygsamhet för att rätta henne. Som en pil
for hon bort och satte sig i knä’t på’n.

— Det var klokt tänkt af far din! Nu får Tilda ta’
Sven i Störjamålen och bo här, och så flöttar ja’ te’ ert! lät
hon och klappade pojken på kinderna och kramade honom
om halsen, så den stackarn knappt kunde få fram andan.
Gu’ tröste den, som råkar ut för en änka.

Men till sist vande sig Kalle vid det och tyckte inte
så fasligt illa om’et heller, fastän att det var litet konstigt
för honom i början.

Se’n blef där, gubevars, kaffe och doppning. Tiden
gick och det dröjde om allt längre och längre, så Erik,
hvilken hölls bakom fähusen, började bli otålig.

När han stått där ett par timmar blef han ilsk och
gick in.

Ni kan tro, att han blef litet flat, när han öppnade
dörren och fick se änkan sitta i knäet på Kalle, och när han
skam till sägandes också fick höra liksom smällar af kyssar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free