Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsmannakandidat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu skulle han uppträda som nykterhetsvän för att se
om det tog bättre.
Vidare hade vi en tio, tolf andra, hvilka fikade efter
platsen och gingo omkring i socknarna och skällde ut dels
hvarandra och framför allt den riksdagsman, som fungerade,
hvadan vi börjat få rätt ombytligt och trefligt om dagarne,
och nytt prat tröt oss, gualof, inte.
Den stackars riksdagsmansmoran gjorde under tiden
inte annat än grät och grät från kväll till morgon. Och hon
kunde väl inte annat efter allt det rysliga onda, som hon
jämt och samt fick höra, att hennes man begått och beginge
där uppe i riksda’n. Dom hade till och med gått så långt,
att de beskyllt honom för kurtis med varietédamer.
Så hände det en dag, att riksdagsmannen skref ett bref
och bad oss säga vår mening rent ut om regeringens
rösträttsproposition.
Till den ändan kommo vi ihop mangrant uti
sockenstugan en afton, och där var Johannes Blomqvist
närvarande.
Denne hade varit tre år i Amerika, och eftersom han varit
så vidt ute, så visste han mer än vi, och det sades också,
att han skulle ha god utsikt att få många röster om hösten.
Ty han hade, som sagdt, sett mer än en gryta koka och
begrep sig på politiken.
Nå, rösträttssaken kommo vi inte in på, utan gåfvo
henne attan, ty det var roligare att höra de olika
kandidaterna rycka fram med sina åsikter i ett och annat.
Till sist sa’ vi till Johannes Blomqvist, att han borde
säga sina tankar om landets förhållanden.
— Well, döbbelju! sa’ han och gick fram till
sockenstugubordet.
När han kom dit, stod han en stund och ref sig i
hufvudet och letade tydligen efter något riktigt kraftuttryck att
börja sitt tal med. Rätt hvad det var, fann han det, slog
näfven i bordet, talade och skrek:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
