- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
183

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vedergällning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

luften och hur han skrapade med fingrarne mot väggen
liksom han sökte efter ett handtag. Men innan vi visste
ordet af, fingo vi höra en duns emot marken och se den
raske pojken ligga midt i en hög brinnande bjälkar på
östra sidan.

Det var klart, att det inte töfvade länge, innan vi
drogo honom ur eldmörjan.

Lefde gjorde han väl, men inte länge, för han hade
brutit af ryggen på två ställen.

Se’n brann sockenstugan kvickt ner och papperen med
henne.

Men ingen människa kunde begripa, hur stegen kunnat
ramla ner på det viset eller hur han kunnat få en sådan
fart redan ifrån början.

*     *
*



Året därpå vid midsommartiden gifte sig Johannes med
Greta.

Men de hade inte varit tillsammans mer än en månad
vid pass, förrän Greta började ledas vid och bli konstig
till humöret. Johannes fick sådana besynnerliga infall ibland,
särdeles om kvällarna. Det var som om han inte tålt att
se henne, eller som om åsynen af henne hade framkallat
en brännande ruelse i honom. Det blef värre för hvarje
dag; det såg ut som om han i sitt inre hade anklagat henne
för något förskräckligt, och till sist kunde han inte fördraga
henne, utan dref henne ut ur huset.

Hvad som försiggått och sagts dem emellan, innan hon
gick bort, vet man inte, men något hemskt måtte det i alla
fall varit, ty när hon drog därifrån, påstodo de, som mött
henne, att hon tittat så stort och vidöppet och frånvarande
som om hon varit stollig. Och fjantig vardt hon sedan.
Släktingar togo hand om henne och en formlig skilsmässa
åstadkoms.

— Efter den betan bodde Johannes ensam som en
enstöring i vår granngård, — fortfor fader Isak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free