- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
175

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej, visst inte, tog Piet till orda, det vore orätt gjordt.

— Hvarför vore det orätt?

— Därför att den klär dig så utmärkt, det måste till och
med en afundsman tillstå.

— Waowayo skulle också ha svårt för att göra sig af
med den.

— Det är inte tal om, att du skall göra heller, men du
kan väl säga mig, hvar du fått den ifrån.

Pojkens själfbelåtna grinande försvann. Frågan, hur han
kommit öfver rocken, tycktes väcka misstroende hos honom.

Piet märkte det också genast och tilläde:

— Inte har du väl stulit rocken, du har väl hittat den
eller fått den?

— Waowayo har hittat den, svarade svartingen hastigt,
tydligen nöjd med, att han ej ansågs som en tjuf.

— Vill du tala om, hvar du funnit den?

Waowayo dröjde med svaret, men pekade sedan med
handen uppåt bärgen. De båda ynglingarne växlade en blick
af tillfredsställelse och Piet sade:

— Nej, ser du, min vän, nu skall du inte slå några
dunster i ögonen på oss, utan gifva oss klart besked. Vi veta
alldeles bestämdt, att antingen du eller någon annan svart
tagit rocken från en död eller sårad gul man. Se där äro
blodfläckar.

Piet pekade på flere ställen på rocken, som
otvifvel-aktigt voro blodbestänkta.

Den svarte pojken syntes högeligen öfverraskad och
kunde ej få fram ett ord.

— Du behöfver inte vara rädd, ty vi veta lika så väl,
att du inte gjort den där mannen något ondt.

Kafferpojkens förvåning växte.

— Hur kan lille baas veta allt det där?

— Hur? Det är mycket enkelt. Vi känna till både
rocken och dess förre ägare, och vi veta också, på hvad sätt
han blef förolyckad.

— Då är lille baas kanske kommen hit, för att återfordra
rocken? frågade den svarte misstroget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free