Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lame. D& och då lyfter sig också några gamar med hesa skrin
och kraftiga vingslag upp i luften, kretsande öfver en och
samma punkt, kanske öfver ett lifligt åtrådt oxkadaver.
Det var en solig dag i Mars månad och tämligen sent
på eftermiddagen; solen var redan långt nere vid horisonten,
då två ryttare döko upp vid steppens sydvästra kant och
togo vägen åt gården, hvarest farmarens hustru, en ståtlig
och duktig kvinna, satt på en träbänk utanför boningshuset.
Bredvid henne hade en kraftig, högväxt man, samme en som
vi efter slaget vid Colenso lärt känna under namnet röde
Christian, tagit plats. Han bar högra armen i band och
under hans bredskyggiga hatt stack ett rundt hufvudet viradt
bandage fram.
— Så — låt det nu smaka, granne — var så god, sade
far-marhustrun och pekade med en lätt gest på alla de
härligheter, hon nyss satt fram på ett bord framför sin gäst.
— Tack, tack — vrouw, skrattade mannen. Då får ni
allt öka er vänlighet med att skära itu köttstyckena litet.
Ni ser själf, att jag inte duger till mycket med blott en hand.
— Det är verkligen oerhördt, hvad detta olyckliga krig
ställer till mycket elände, klagade kvinnan med en lång,
med-lidsam sidoblick på mannens förbundna arm och tog sedan
knif och gaffel i handen för att skära en bit fårstek åt gästen.
— Nåja, menade röde Christian, om det gick alla de
våra lika bra som mig, då vore det ingenting att klaga.
. Farmarhustrun ryckte till, och hennes händer började
darra. Likväl bearbetade hon tappert köttstycket, tills hennes
ögon blefvo fuktiga; två stora tårar rullade ned för hennes
kinder.
— Så, vrouw, utropade Christian då han varseblef detta,
nu har jag åter burit mig dumt åt. Jag hade ju bort tänka
på, att ni sörjer er äldste son, och att det, jag så oöfverlagdt?
lät undfalla mig, skulle smärta er.
Farmarhustrun hade lagt från sig knif och gaffel och
fört sin förklädessnibb till ögonen. Hon började snyfta och
en krampaktig skakning genomfor hela hennes kropp. Då
röde Christian märkte detta blef han totalt rådlös, hur han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
