Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt mening. Jag har öfverbefälhafvarens fullmakt, som ger
mig rättighet att utan vidare lyfta ur er och taga ert åkdon
i anspråk. Nu beror det blott på, om ni vill gå in på mitt
förslag eller inte.
Vanheerden hade vid de sista orden på ett mycket
otvetydigt sätt lyft mynningen på sin mauserkarbin, hvilket gjorde,
att mannen vid åsynen häraf helt hastigt drog sig tillbaka.
Strax därpå visade han sig dock åter och bad
Vanheerden sitta upp, om det inte kunde gå för sig på annat sätt.
Vanheerden vände sig nu till den svarte och förklarade
för denne, att intill lägret vid Besters farm vore han,
Vanheerden, att betrakta som åkdonets ägare. Mulåsnorna skulle
drifvas fram så hastigt som möjligt, om något djur stupade,
skulle ersättning lämnas. Piet, som under tiden åter svingat
sig i sadeln, fick i uppdrag att rida bredvid den svarte.
Vanheerden steg sedan in i vagnen, tackade ytterst
höf-ligt för ägarens tillmötesgående och beklagade, att
omständigheter, hvilka han själf lifligt beklagade att behöfva vara
försatt uti, gjorde denna våldgästning till en nödvändighet.
Under tiden föll hans blick på en andra person, som sopade
och dammade rundt omkring, och sedan lade från sig den
borste han användt.
Denne man, tydligen vagnsägarens tjänare, var mager
och med en obehagligt skelande blick. Han var iklädd en
blå rock med försilfrade knappar och en jättestor turban på
bufvudet, sådan som hinduerna vanligen bära.
Man kunde iakttaga, att kuriren betraktade mannen med
illa dold förvåning. Snart gjorde Vanheerden dock våld på
sig, antog en likgiltig min och såg sig om efter en sittplats
för att få hvila sitt sjuka ben. På sittplatser var det heller
ingen brist, ty vagnen var synnerligen bekvämt och
praktiskt inredd och föreställde ett verkligt rum. På de båda
långväggarne befunno sig flera fönster, som efter behag kunde
hållas öppna eller stängda. På bakväggen fanns en fällbar
bädd med mjuka madrasser och hufvudkuddar. I motsatta
hörnet stod ett mycket skickligt konstrueradt tvättställ, som
upptog ytterst litet rum, och på andra långväggen satt ett
Hjältebragder. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
