Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lät officern sitt folk sitta af och begärde vatten och foder
åt hästarne.
Farmaren visade dem till ladugården, där några
kaffer-pojkar på hans befallning släpade fram hö och hafre.
Officern lät manskapet föra hästarne till den anvisade
platsen och trädde själf i farmarens sällskap in i ladugården.
Detta kom rätt olägligt för Vanheerden.
Hur skulle han nu utan att väcka uppmärksamhet kunna
få fatt på sin häst? Och hur lätt skulle inte husarerna känna
igen karbinen och bereda honom obehagligheter. Misslynt
drog han sig åter in i förstugan och ställde karbinen bakom
smörfatet. Därefter tömde han patrongördeln, kastade den
i ett hörn och stoppade patronerna i fickan.
Så förgick en god stund. Plötsligt kom farmaren in
och bad Vanheerden komma ut. Denne reste sig och följde
honom ut på gården, där kornetten fick se officeren stående
med Vanheerdens ridhäst vid tygeln.
— Hvar har ni fått den här hästen ifrån? frågade
löjtnanten och borrade sina blickar in i Vanheerdens ansikte.
— Jag befinner mig på flykt, sir, och brunten kom till
mig på fältet.
— Det kan man ju både tro och låta bli.
— Jag får be er, sir, att välja edra uttryck.
Löjtnanten ändrade genast ton, ty den framför honom
stående mannens blixtrande ögon gjorde honom litet förlägen.
— Jag vill visst inte tvifla på er utsago — men i alla
fall — hästen bär en militärsadel, här står regimentsnumret
inbrändt.
— Det ser jag visst, men det visar ju ingenting.
— Visserligen inte, men jag måste taga hand om hästen
såsom varande statens egendom.
— Det vill säga ni vill taga hästen, hvilken jag
ovillkorligen behöfver, från mig.
—Ja, det måste jag.
— Gärna, ni gör naturligtvis blott er plikt, svarade
kornetten, men då torde ni vara så vänlig och låta mig taga er.
Som en blixt hade Vanheerden vändt sig mot husaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
