Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natalryttarens tilltag, fram; men kolfslaget, som han gaf
karlen, kom för sent; skottet brann af. Träffad i sidan föll den
unge grefven, som ej haft en aning om, hvad som förestod
honom, samman utan ett ljud.
II,
Framdt!
Klockan var fem följande morgon.
Dagen — man skref den 20 Oktober 1899 — hade
längesedan brutit in, men solen dolde sig ännu bakom bergen.
Af lanciärernas öfverumpling vid bron syntes nu
knappast några spår mer än hästkadavren, som blifvit släpade
öfver till landsvägens båda sidor.
Kedan innan natten bröt in, hade man lagt de sårade
på en vagn och transporterat dem till ambulansen. De döda
hade senare på aftonen jordats i en gemensam graf, på
hvilken planterats ett nödtorftigt hoptimradt träkors. Sedan en
timme tillbaka höjde sig bredvid denna grafkulle, blott på
några stegs afstånd, en betydligt mindre sådan. Jorden, som
skottats upp öfver densamma till ungefär en fots höjd, var
ännu fuktig.
Äfven på denna graf höjde sig ett enkelt, blott genom
en gammal läderrem sammanhållet kors, och några boer voro
just sysselsatta att bära fram hela fång med kiselstenar för
att därmed gifva grafven en enkel omramning. En äldre
man, hvars långa, nedhängande skägg redan var
genomdraget af silfvertrådar hade på gräsmattan vid flodranden
upptäckt några ängsblommor, hvilka han tog upp med roten och
sedan planterade på den lilla grafkullen.
Med sorgsen blick Öfvervakade fältkornetten arbetet.
Det låg något af vemod i hans hårda drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
