Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R A F F E L N,
Saga.
Guilain och AJlarot (en Munk, en Djefvul, var)
ordvexlade en dag förskräckligt,
(en händelfe oändligt rar)
och om ett ämne , som väl var
i högsta måtto skralt och bräckligt:
Det var en kärng , hvars kropp och själ
den oförfynte Anden ville,
på ganska många sina skäl,
(ty djeflar fattas icke fnille)
dra med fig ner till helfvete
att för en evig låga värma —
och Munken deremot, likfå methodice,
med hot och med befvärjelfe
från fådan .ftekelfe beskärma.
Den ena fade: ” Hon är min ;
”uppå den breda väg hon tidigt trädde in;
”med hvarje last hon fig befryndat;
vdet fins hos henne ej en tanke, som ej fyndat”—
Den andra fvarte: ”Ja, men du får ingen makt
”med henne uti andra verlden;
”hon redan fitt ln manus fagt,
”hon fig i vige-vatten lagt:
”då är hon fri från• fyndaflärden ,
”och doge hon i denna qväll,
”få blir hon uppå blixten fäll,
”ja som en Kardinal, få fåll, vid hädanfärden.’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
