Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
SMÅ SOROESPEL
— Hur mådde hans fiskar? Hvar höllo de
till?
Törd spratt upp, skräckslagen; han trodde
ej sina ögon. Där låg vid en tufva en ärling,
med den silfverhvita buken i vädret, död, ja,
både död och slaktad. Dess kropp var blodig,
upprifven som af klor, utsugen. Och nu
varsnade gossen till sin förfäran, att ett par stora,
vidrigt tjocka dykare sutto fast vid ärlingen —
och ett stycke längre ut vaggade ett annat
fisklik, äfven det belamradt af de afskyvärda
gölin-vånarne, som då och då släppte sitt tag för att
glida ner och strax åter dyka upp. Törd stod
länge stel af fasa och ånger. Plötsligt blänkte
det till i vattnet; en ärling sam oroligt, med
ojämna slag genom vassen, men viel hans hufvud
sutto redan några svarta blodsugare, säkra om
sitt utmattade rof. Törd vände sig bort, gråten
ville fram, kväfvande. Han kved som en
olycksalig — och sprang, sprang som för lifvet ut
ur skogen, ner för backen, och hem. På flera
veckor vågade han sig inte upp till gölenigen;
den hade för hans sinne blifvit en styggelsens
och ångestens helvetessjö och i dess dunkla,
dyiga djup rufvade samvetskvalen.
En gång råkade han dock, på hemväg från
bärplockningen, passera olycksplatsen. Med
darrande knän, färdig att hastigt vända undan
blicken, nalkades han stranden. Allt var som
fordom; ytan låg makligt stilla, speglande trädens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
