Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teos första kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
TEOS FÖRSTA KÄRLEK
i dunklet och tystnaden fraset af deras kjolar
och tant Annies sista snyftningar, hvilka skuro
honom djupt in i själen. Han hade den största
möda att själf återhålla tårarne. Hans mamma
hviskade åter:
— Och tro du mig, när allt är lyckligt öfver,
så — ber han dig sjunga — — vaggvisor —.
Sedan hörde Teo intet mera, utom kyssar,
och tamburdörren, som öppnades och varsamt
slogs igen, och sist mammas steg in till sig,
lätta som på tå.–
♦ *
«
Först efter middagen blef Teo insläppt i
salongen, som var bländande upplyst, som Teo
föreställde sig himmelriket. Högtidsdräkten af
brunt sammet hade redan från början bragt
honom något ur jämnvikten, den oändliga
kring-vandringen för att räcka hand och bocka
förtumlade honom ytterligare, men det värsta var,
att han icke vågade se på tant Annie. Han
liksom hade sjukt samvete, tant måste bestämdt
kunna se på honom, att han suttit mellan granen
och julbordet och hört henne gråta, därför att
hon inte fick sjunga mer. När han så ändtligen
hunnit fram till henne — hon satt i en stor,
djup hvilstol nästan som en sjuk — så var det
med skräckblandad undran, han nödgades lyfta
.ögonen upp Jill Rennes. Tant Annie hade lagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
