Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nödhjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÖDHJÄLP
365
vandlats till undergifven likgiltighet. Hans
äm-betskall lade så föga beslag på hans tid och
intresse, pastoratet var lyckligtvis särdeles
lättskött — ty G rimsson hade som rätt många
obemedlade studenter valt prästbanan för att
uppfylla sina beskyddares önskan och snabbt kunna
flytta från studierna ut i lifvet. Väl hade både
vänner och professorer inom andra fakulteter
sökt locka honom att följa sina egna böjelser
och odla de rika anlag till vetenskaplig
forskning, han otvifvelaktigt ägde. Men hans s. k.
pliktkänsla vann segern — en ofruktbar och
ödesdiger på samma gång. Nu var hans enda
verkliga lust de botaniska studier, han där i sin
landtliga ensamhet kunde bedrifva på lediga
stunder, och hans herbarier, som upptogo en
hel vägg, lika mönstergillt ordnad och vårdad
som expeditionsbordet motsatsen. — Pojkarnas
stämmor klungo utifrån; de hade liksom klarnat,
sedan kandidat Enberg börjat mana dem till
frågor och svar. Fadern ryckte på axlarna.
— Kan det roa er, så gärna för mig — men
hvad skall min fru säga — ?
— Å! — sade Enberg höfviskt, men med en
lätt glimt af godmodigt gyckel — vi ska nog
bli färdiga innan frun hinner ned.
Fru Grimsson sof i eget rum på vinden och
ville icke störas af något eller någon. —
Kyrkoherden nickade, kandidaten bugade, öppnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
