Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
KÄRANDE
Advokaten talade lifligt, efter hand mera
artigt; han tycktes onekligen vilja lägga beslag
på Jon Somling. I hvilket syfte kunde denne ej
utgrunda. Jon lyssnade.
— Min fru har ofta talat om er. Ni
umgicks ju i hennes barndomshem. — Alltnog, för
någon tid sedan såg hon–hm, sågo vi, att
en kandidat Somling blifvit förorclnacl som extra
lärare vid elementarskolan här. Nåväl, min fru
— och jag — vi ha aldrig mött er i staden,
men på skolplanen en gång — jahaha! Hon
kände ju genast igen er. Och — i afton hade
jag turen att råka på er. Ni — promenerar
härute, rätt ofta ? Hm — ja, härlig
promenadplats! Och jag skall inte längre uppehålla. —
Alen lofva mig, lofva oss, att ni nu med det
snaraste gör oss ett besök! Vi bo längst ut åt
öster, den grå villan midt emot kyrkogården.
Inte så långt från er skola just. Ni kommer
väl alltså och tittar upp till Ella, till oss, en
dag? Med det snaraste! — — — Han räckte
fram handen, ifrigt, nästan befallande. Jon hade
från första stund, då de mötts, haft en underlig,
oafvislig lust att fly undan, att bita af: — »låt
mig vara, gå er egen väg, jag vill gå min i
fred!» — Nu, efter detta, kändes denna lust
ännu starkare. Men han tackade kort, och
advokaten tryckte hans hand med ett järngrepp. —
Somlings klass hade utmarsch en vacker
förmiddag — en sådan där höstdag, då den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
