Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tapper själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
EN TAPPER SJÄL
utsetts till mitt kvarter, — jag skulle ligga där
en tid och forska: trakten är utomordentligt
rik på fornminnen, såväl i grafplatser som
byggnader — blef jag genast mottagen af ett
halft dussin väldiga hundar, danska doggar,
hvilka plötsligt skingrade den högtidliga
tystnaden med en helveteskonsert af ekande skall.
Jag kände föga lust att stiga ur, men så kom
en herre raskt nerför trappan, hutande åt
kopplet, och räckte mig handen. En barhufvad,
lätt flintskallig, medelålders man, mera af
köpmanstyp än af godsägare, mycket artig, för att
inte säga fjäskig. En viss finess märkte
jag dock i hans yttre habitus, välklippt, brunt
pipskägg, guldbågad pincenez, elegant, vid
knä-byxkostym, bruna skor med ljudlösa sulor.
Men rösten: —
— Herr doktor, välkommen! Våra öfriga
gäster ha, gunås, redan krupit till kojs: stadsbor,
luften suger! Men genera er inte, jag är sen af
mig, må doktorn tro. Var god stig in, supén
väntar!–-Allt sades med en ton af
förbindlighet, som genast gjorde en förbunden, om
också inte öfvertygad. — Han hade så’n där
lågmäld, men tydlig, nasal stämma, som kan
smeka fram äfven skymf. — Nå, jag tackade,
förtjust att icke betraktas, eller behandlas, som
inkräktare. Det stora huset, af trä i två våningar,
med högt brutet tak, gaf också intryck att räcka
till för ett betydligt antal invånare. Direktör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
