Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den rättfärdige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
DEN RÄTTFÄRDIQE
— Hm. Tack, du Rikard! Men — hm, hör
du, jag är ju din fars gamle vän och har alltid
velat dig väl, min gosse. Egna barn äger jag
icke — en hustru har jag aldrig fått.
— Farbror har väl inte varit angelägen —
skämtade Rikard.
Gubben, fortfarande tätt vid Rikards sida,
mumlade åter hemlighetsfullt i skägget och först
när Rikard tvärstannade utanför en butik, grep
Hällvik hans rockuppslag och böjde sig mot
honom.
— Det är min plikt som kristen att säga dig,
Rikard, att din hustru icke i alla afseenden
handlar mot sin man så som sig bör. Du har varit
länge borta från hemmet —
— Hvad är det farbror pratar! — Kapten
Bröst hade ryckt sig loss och åter börjat gå
långs den gamla, gråfrusna småstadsgatans
huslänga. Leendet hade plötsligt alldeles flytt från
läpparna, och mellan de skarpa, grönblå ögonen
hade en fåra skurit sig djupt ner. Händerna
hade knutits i kavajfickorna.
— Ja, du tror kan tänka, att sådant händer
icke dig, du har valt en hustru, som ingen,
ingen kan fresta. Men ser du, du glömmer, att
den onde, som är starkare än du —
— Ah, seså! Inga predikningar! Sagdt är
sagdt, och jag har rätt att få veta, hvad farbror
vet om Lina.
Det var med en darrning i tonen, han nämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
