Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammaldags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMALDAGS
195
gång, log och nickade. Hon kände igen Agnes;
sitt svärmeri för körkonsten hade Agnes alltså
kvar. — Mecl litet för häftigt nyttjande af sin
skicklighet höll Agnes in hästen och räckte
handen, som iförts grof, blank handske, ner till
Jenny. Återseendets glädje lifvade bådas drag,
det föll sig just i dessa första ögonblick svårt
för dem att läsa något däri, som de icke
väntat sig.
— Kära du, sitt upp här bredvid mig — å,
du får förlåta, jag blef försenad — mamma hade
så mycket att ordna och förmana mig — men
jag har kört som en skojare! — Så där, ja!
Hon tog emot väskan och stufvade in den
under sätet, hjälpte så upp kusinen, kysste henne
och satte hästen i fart.
— Men Agnes — ? Jenny undrade, hvarför
de skulle ner till stationen; hon trodde, Agnes
glömde sig, och måste skratta däråt. Agnes
nickade och körde vidare, nu sällsamt allvarlig.
— Jo, ser du — sade hon, med bortvänd
blick — min fästman kommer nu med snälltåget
— jag skall hämta honom också.
— Nå, din fästman, ja —. Jag lyckönskar!
— Ja — kyrkoherde Elfberg - tillade
fästmön kort, eggande hästen, så att de i skarp
sväng åkte in till stationens trappa. Jenny steg
ur, Agnes kallade på en bonddräng, som stod
i dörren och bad honom vakta skjutsen. — De
två väninnorna betraktade hvarandra. Den långa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
