Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
SKYDDSLINOEN
innans sällskapsfröken på tal och om än
skenbart ofrivilligt skaffa sig notiser om henne, så
satt han nu darrande som en skolpojke hos en
skarpögd magister och tordes icke tala för att
icke stamma.
Hvilken sällsam förmåga att gömma sig måtte
hon ej besitta, den lilla underbara, tänkte han
— eftersom han ej bland åhörarskaran genast
upptäckt hennes förtrollande gestalt: detta skära
anlete under hårets gyllene prakt, dessa lysande
goda och klara violögon! Nå — medgaf han
för sig, han var så fångad af sin uppgift, af
sitt ämne, af sin föresats att komma sin publik
andligen nära, fängsla, väcka och upplysa den.
Hade detta månne i någon mån lyckats
beträffande henne? — Åter ljöd lektorns dämpade,
men tydliga stämma:
— Nej, skål, bror! Du kan visst hvarken
dricka eller prata i kväll!
— Skål! — Nej, du får ursäkta. Arbetet har
börjat ta tag i mig och just i afton är jag en
smula trött.
Frits drack ur och reste sig, och räckte sin
värd handen.
— Ska’ du verkligen redan — ? Nå, det var
snällt af dig att du ändå tittade in.
Frits gick först rent på måfå nerför den
lilla gränden, som mynnade ut i
strandalléns öfre ända. Hafvets sus låg som en svag,
men oupphörlig ekoton i den stilla, fuktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
