Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej att bo hos der. Restauratrisen Fru H—g borde bevisa
det Möller säger, att hon sagt om mitt uppförande på
ångfartyget, samt Gud vet ej var på något sätt opassande; dels
var jag något sjuk af färden, och dels läste jag i en bok
öfver passagen, och ibland var jag på däck; jag hade
sällskap af en hygglig Fru m. fl. och om någorstäds klandrat
mitt uppförande, så är det blott jalousie (afundsjuka), och
dessutom gör jag ej mer någon förklaring för den nedriga
anklagade. Jag har hört att min sorgliga händelse redan
väckt deltagande hos en herre i landsorten; jag är mycket
förbunden för hans välvilja för mig. Dem jag bor hos kan
inlyga att jag sjelf skrifvit detta; ibland har jag legat och
skrifvit, ty jag har varit för svag att sitta och skrifva.
Stockholm i Augusti 1848. S. Sager.
Då målet imellan Sofie Sager och f. d. underofficeren
Möller den 30 sistl. Aug. åter förevar, ingaf skomakaren
Dillström följande skrift:
Till Kongl.L Öfver-Slåthållar-Embetet för Polisärender.
Länge tvekande i valet, huruvida vi skulle inlåta oss i
nåqot svaromål å de angrepp mot vår heder, dem Kongl.
Poliskammaren tillåtit en till sitt förstånd rubbad ung
flicka, Sofie Sager, i rättegångsväg anhängig göra, utan att
någon skymt af bevisning derföre kunnat uppletas,
hafva vi, efter närmare besinning, och sedan vi erfarit att en
i hufvudstaden spridd tidning icke aktat för rof att
publicera dessa för vår heder forklenliga dikter, beslutat att
på samma väg söka göra tydligt och klart huru
orättfärdiga och osanna de nesliga beskyllningar äro_som blifvit mot
oss riktade.
Visserligen är det sannt att så väl de förhållanden
hvarunder dessa beskyllningar blifvit framförda, som ock det
språk hvari de blifvit affattade, mer än tydligt utvisa, att
de aldrig hafva sin upprinnelse i en fullt klok och
förnuftig menniskas hjerna. Detta tyckes göra hvarje svaromål
från vår sida öfverflödigt; men mången, som dömer utan
att undersöka, skulle säkerligen upptaga ett stillatigande från
vår sida såsom ett medgilvande af de lösliga beskyllningar
som blifvit oss gjorda, ty i fall som dessa är vanligt att det
gamla ordspråket; den tiger, han samtycker, tillämpas.
Efter denna digression från sjelfva saken, hvarföre vi
få anhålla om Kongl, Poliskammarens ursägt, torde det
tillåtas oss att närmare vidröra sjelfva anklagelse-skriften.
En oklanderlig vandel försäkrar så väl mig som min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
