Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapitenen på fartyget, som ej ansåg honom för väl, att han
var lika nöjd om mig, och anhöll, att jag kunde få komma
på fartyget tillbaka, ty han kanske tviflade på sin
grymma plans utförande med mig, ehuru väl den grymma Fru
Hesselberg nog, så mycket möjligt sökt förnedra mig, och
göra mig begärlig för den bofven som trodde sig kunna
sympaticera med mig; men han bedrog sig i stället; ofta
är qvinnan starkare än mannen; (nemligen den stolta
qvinnan) som föraktar lågheter. Ingen af dem, hvarken kaptenen
eller Möller ej heller Restauratriserna, kunde bestämma
min sejour här; det var min slägting, som bestämde med
mig min vistelse här, först och främst på en månad, och
de andre hade ej med det att göra. Men då Möller sade
till mig, att jag skulle gå till Fru Dillström, som hon bett
honom be mig, men, som han uppsköt att säga mig, ty han
ville det ej, och jag naturligtvis ej ville gå till den som
varit så elak emot mig, mins jag mycke väl att jag svarade,
nej det gör jag ej, då går jag förr åt strömmen; det var
naturligt, att det ej kom i frågan någotdera, ej heller ville
jag med henne gå på ångfartyget, der de så totalt förtalt
mig, ej min slägting undantagande; han skall nog få veta
hvad de sagt om honom. Jag estimerar ej att nämna
deras dikter här. Det är ej nog med att Möller förlorat
något af det förträffliga minne, han aldrig egt; han har visst
förlorat något af sina lifliga ögons förmåga, ty han läste i
sin skrift, att jag har blå crispäng, som jag aldrig haft, den
är greddelin; det går an att få se; — åter ett drag af hans
osanna berättelse; detta var dock en bagatell, men det
synes ändå hur han ljuger, både i smått och stort; samt då
han läste opp, att då jag om Söndagen gick från honom,
säger att jag gick ner till hans (otäcka) mamsell, som hon
ville heta, och att jag var hos henne till fem, och sen gick
hem, det var också osanning; ty vi, hon och jag, gick till
Kastellholmen, dit han också kom och bjöd oss på en sexa,
som jag så tydligt i min skrift beskrifvit, så väl som alla
andra tilldragelser; hans mamsell kan intyga, att det var
sannt att vi tre, han och hans otäcka och jag var på
Kastellholmen, då som jag nämndt, så vida inte hon så väl,
som han, af sitt straffvärda lefnadssätt ej vill eller kan
minnas sanningen, den himmelska rena; men jag kan ej nog
tacka Gud för det jag fått den stora gåfvan, att såväl kunna
minnas allt; i synnerhet det ädla och sanna, som jag vill
söka, fast jag så väl, som andra ej är utan fel, det vet
alla, det vet Gud; ”men brottslingen för dygd är stel,
och döf för himlens bud; det rimmar sig ibland.” Här
synes åter ett prof på mitt minne fast jag så flyktigt gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
