Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sägen från Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och omlindad med en smutsig vit schal, så kan man inte
förundra sig över att han blev förbjuden att visa sig i
moskén, så länge den firade gästen befann sig där.
Den stackars Mesullam, som visste med sig, att han trots
sin fulhet var en mäkta vis man, erfor en bitter missräkning
över att inte få se den höge resenären. Han hade hoppats
att få ge honom några prov på de stora kunskaper han ägde
i förborgade ting och på så sätt föröka sin ära och sitt
anseende. Sedan detta hopp hade slagit fel, satt han timme
efter timme och sörjde i en besynnerlig ställning med de
långa armarna uppåtsträckta, som om han anropade himlen
om rättvisa, och med huvudet långt bakåtlutat.
När det led mot kvällen, väcktes Mesullam ur detta
tillstånd av allt bedövande sorg, därigenom att en glad röst
ropade honom an. Det var en syrisk dragoman, som, åtföljd
av en ensam resande, hade kommit fram till spåmannen.
Han sade honom, att främlingen, som han ledsagade, hade
önskat få ett prov på österlänningarnas vishet och att
dragomanen då hade omnämnt för honom Mesullams förmåga
att uttyda drömmar.
Mesullam svarade inte ett ord på detta, utan förblev
orörlig i sin förra ställning. Först när dragomanen än en
gång tillsporde honom om han ville lyssna till de drömmar,
som den främmande önskade berätta för honom, och uttyda
dem, sänkte han armarna, lade dem i kors över bröstet, och
i det han antog en förorättad mans ödmjuka hållning,
svarade han, att hans själ denna kvällen var så uppfylld av
hans egna bekymmer, att han inte kunde döma klart om
något, som rörde en annan.
Men främlingen, som hade ett mycket livligt och
befallande väsen, tycktes inte bry sig om hans motsägelser. Då
ingen stol fanns till hands, sparkade han helt enkelt
Mesullams matta åt sidan och satte sig i fönsternischen.
Därpå började han att med klar och tydlig röst berätta
några drömmar, som sedan av dragomanen översattes för
den gamle spåmannen.
— Säg honom, sade den resande, att jag för några år
sedan befann mig i Kairo i Egypten! Eftersom han är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
