Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spelmannen i hela Värmland, sade han, när han vandrade
vidare.
Han gick framåt med raska steg, ända tills han omigen
råkade på strömmen. Då stannade han ånyo och såg ner i
vattnet.
Här gick strömmen fram i strid fors och ställde till ett
otroligt larm. Eftersom det var natt, hördes det helt andra
ljud ur strömmen än om dagen, och spelmannen blev helt
förvånad, när han stannade och lyssnade. Det var ingen
fågelsång i träden och intet spel i barr och intet prassel
i löv. Inga vagnshjul knarrade på vägen, och inga koskällor
pinglade inne i skogen. Det var endast forsen man hörde,
men just därför hördes den väl så mycket bättre än om dagen.
Det lät, som om allt tänkbart och otänkbart skulle larma
och bråka i djupet av strömmen. Först och främst lät det,
som skulle någon sitta där nere och mala säd mellan stora
stenar, men ibland klingade det till, som när bägare stöts
mot varandra vid dryckeslag, och ibland var det ett sådant
sorl, som när församlingen har kommit ut ur kyrkan och
står på kyrkbacken i ivrigt samtal efter gudstjänsten.
”Det här är väl också ett slags musik”, tänkte spelmannen,
”fast inte kan jag finna, att det är något särdeles bevänt
med den. Nog tycker jag, att den låten, som jag satte ihop
häromsistens, var mycket mer värd att lyssna till.”
Men ju längre Lars Larsson stod och lyssnade till forsen,
dess bättre och bättre tyckte han att den började låta.
— Jag tror, att du tar upp dig, sade han till forsen. Du
måtte visst ha förstått, att det är den bästa spelman, som
i Värmland finns, som står och lyssnar till dig.
I samma sekund, som han sade detta, tyckte han sig
förnimma ur djupet ett par metallklara ljud, som när någon
knäpper på en sträng för att pröva om den stämmer.
— Se där, nu är strömkarlen själv kommen tillstädes! Jag
hör hur han börjar knäppa på fiolen. Ja, låt nu höra om
du kan spela bättre än jag! sade Lars Larsson och skrattade.
Men jag kan ju inte bli stående här hela natten och vänta
på att du ska börja, ropade han strax därpå neråt vattnet.
Nu måste jag gå vidare, men jag lovar dig, att jag ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
