Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silvergruvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när prästen satt ensam på kvällen, tog åter glädjen ut
sin rätt. Han gick ut i mörkret och ställde sig på en kulle,
där han tänkte bygga den nya prästgården. Den skulle bli
ståtlig, förstås, lika präktig som ett biskopsboställe. Han
stod länge ute den natten, och han nöjde sig inte med att
bygga om prästgården. Det föll honom in, att när det fanns
så mycken rikedom i socknen, skulle mycket folk strömma
dit, och till sist skulle kanske en hel stad bli uppbyggd
omkring gruvan. Och så skulle han nödgas att bygga en
ny kyrka i stället för den gamla. Det skulle väl en stor del
av hans rikedom gå åt till. Men han var inte nöjd med
detta heller, utan han tänkte sig, att när hans kyrka vore
färdig, skulle kungen och många biskopar komma för att
inviga den, och då skulle kungen bli glad åt kyrkan, men
han skulle anmärka på det, att det inte fanns något ställe för
honom, kungen, att ta in på. Och då skulle han få lov att
bygga kungen ett slott i den nya staden.
En av kungens kavaljerer öppnade nu dörren till sakristian
och anmälde, att den stora kungavagnen var lagad.
Kungen var i första ögonblicket färdig att genast avlägsna
sig, men han besinnade sig.
— Han ska få tala om sin historia till slut, sade han
till prästen. Men han kan gå raskare framåt. Vi vet nu
hur mannen drömde och tänkte. Vi vill veta hur han
handlade.
— Men när prästen ännu satt mitt uppe i dessa drömmar,
fortfor prästen, kom bud till honom, att Israels Per Persson
hade avhänt sig livet. Han hade inte kunnat bära det, att
han hade sålt bort sin del av gruvan. Han hade väl tyckt,
att han inte kunde uthärda att var dag gå och se en annan
fröjda sig åt en rikedom, som kunde ha varit hans.
Kungen satte sig en smula till rätta i stolen. Han höll
båda ögonen öppna.
— Minsann, sade han, om jag hade varit den där prästen,
tror jag, att jag hade fått nog av gruvan.
— Kungen är en rik man, han, sade prästen. Han har
mycket nog i alla fall. Det är inte på samma sätt med en
fattig präst, som ingenting äger. Den stackaren tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
