Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan hon satt där, kom en dräng från Närlunda gående
förbi. Han stannade, när han fick se henne.
— Helga har väl hört det där med Gudmund?
Ja, det hade hon.
— Det var ingen sanning, som väl var. Den rätte dråparen
är redan i häkte.
— Jag visste, att det inte kunde vara sant, sade Helga.
Därpå gick karlen, men Helga satt kvar vid vägkanten
som förut. Jaså, de visste det redan där borta! Hon behövde
inte gå fram till Närlunda och tala om det.
Hon kände sig så underligt utestängd. Förut på dagen
hade hon varit så ivrig. Hon hade inte tänkt på sig själv,
bara på att Gudmunds och Hildurs bröllop skulle komma
till stånd. Men nu stod det för henne hur ensam hon var.
Och det var tungt att ingenting få vara för dem, som man
tyckte om. Nu behövde inte Gudmund henne, och hennes
eget barn hade modern gjort till sitt. Hon unnade henne
knappt att se på det.
Hon tänkte på att hon borde stiga upp och gå hem. Men
backarna syntes henne långa och tunga. Hon visste inte hur
hon skulle orka uppför dem.
Det kom ett åkdon från Närlundahållet. Det var Hildur
och Gudmund, som satt i kärran. Nu for de väl till Älvåkra
för att tala om, att de var försonade. Och i morgon blev
det bröllop.
När de upptäckte Helga, stannade de hästen. Gudmund
lämnade tömmarna till Hildur och hoppade ur. Hildur
nickade till Helga och for vidare.
Gudmund stod kvar på vägen framför Helga.
— Jag är glad, att du sitter här, Helga, sade han. Jag
trodde, att jag skulle få gå upp till Stormyra för att
träffa dig.
Han sade detta häftigt, nästan hårt, och i detsamma grep
han ett fast tag om hennes hand. Och hon såg i hans ögon,
att nu visste han var han hade henne. Nu kunde hon inte
mer komma undan honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
