Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela tiden om Gudmund. Alla klandrade honom och tycktes
anse det för en lycka för Hildur, att hon hade blivit fri
från honom. Somliga tyckte, att Gudmund hade visat liten
hänsyn till svärföräldrarna, som inte redan på pingstdagen
talade om hur han hade det ställt för sig. Andra sade, att
den, som hade haft en så stor lycka att vänta, borde ha
förstått att ta bättre vara på sig själv. Och några
lyckönskade Hildur till att hon hade sluppit att bli gift med en,
som kunde dricka sig så redlös, att han inte visste vad han
gjorde.
Mittunder detta tycktes Hildur bli otålig och reste sig
upp för att gå ut. Så snart hon var utom dörren, kom
hennes bästa vän, en ung bondflicka, och viskade till henne:
— Det är någon där nere, som vill tala med dig.
— Är det Gudmund? frågade Hildur och fick en stråle
av liv i ögonen.
— Nej, men jag tror, att det kan vara ett bud från honom.
Hon vill inte framföra ärendet till någon annan än dig själv.
Nu hade Hildur hela dagen suttit och tänkt, att något
måste komma, som skulle göra slut på detta elände. Hon
kunde inte förstå, att en så förskräcklig olycka skulle hända
henne. Hon tyckte, att det borde inträffa något, så att hon
åter finge sätta på sig krona och krans, så att brudtåget
finge fara till kyrkan och hela bröllopet komma i gång
igen. När hon nu hörde om ett bud från Gudmund, blev
hon ivrig och sprang genast ut till Helga, som stod och
väntade på henne i köksförstun.
Hildur undrade nog på att Gudmund skickade Helga till
henne, men hon tänkte, att han kanske inte hade kunnat
få något annat bud nu på helgdagen, och hälsade vänligt
på henne.
Hon vinkade åt Helga att följa henne bort till
mjölkkammaren, som låg tvärsöver gården.
— Jag vet inte något annat ställe, där vi kan få vara
ensamma, sade hon. Vi har ännu hela huset fullt av folk.
Så snart de var där inne, gick Helga tätt intill Hildur
och såg henne i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
