Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slappa och missnöjda, som fanns i hans drag, försvinner,
och det stora, grova ansiktet blir vackert av den vackraste
rörelse. ”Se där”, tänker domaren, ”se där, sådant är mitt
folk. Jag ska inte förarga mig över det, när det finns så
mycken kärlek och gudsfruktan hos en av de ringaste.”
Plötsligen känner domaren, att hans ögon håller på att
fyllas av tårar, och då rycker han till, nästan skamsen, och
kastar en snabb blick omkring sig. I detsamma ser han, att
skrivare och länsman och hela den långa raden av nämndemän
har lutat sig framåt för att se på flickan, som står
framför domarbordet med bibeln tryckt intill sig. Och han ser
ett skimmer över deras ansikten, som om de hade sett något
rätt vackert, som gjorde dem glädje ända in i själen.
Därpå ser domaren också ut över tingsmenigheten, och
han tycker, att alla människor sitter tysta och drar efter
andan, som om de just nu har fått höra vad de mest av allt
hade längtat efter.
Till sist ser domaren på svaranden. Nu är det han, som
står med sänkt huvud och tittar ner i golvet.
Domaren vänder sig på nytt till den fattiga flickan.
— Du ska få det, som du vill ha det, säger han. Målet
ska avskrivas, säger han därpå till protoköllsföraren.
Svaranden gör en rörelse, som om han ville komma med
en invändning.
— Vad nu då? ryter domaren åt honom. Har du något
emot det?
Svaranden hänger än mer med huvudet och säger knappt
hörbart:
— Å nej, det är väl bäst, att det får bli så.
Domaren sitter stilla ännu ett ögonblick, därpå skjuter
han den tunga stolen tillbaka, reser sig och går runtom
bordet fram till käranden.
— Tack ska du ha! säger han och räcker henne handen.
Hon har lagt ifrån sig bibeln och står och gråter och
torkar bort tårarna med den sammanrullade näsduken.
— Tack ska du ha! säger domaren än en gång och tar
hennes hand och skakar den, som om den tillhörde en riktig
karlakarl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
