Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En saga om en saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mesta tid hade han levat på Värmlandsbruken som informator.
Till sist hade han tagit prästexamen. Det var det högsta
han hade nått upp till.
Efter detta samtal kunde hon se sagans hjälte för sig
bättre än förr, och därmed kom det en smula liv och rörelse
i den. En vacker dag fick hjälten till och med namn och
blev kallad Gösta Berling. Varifrån han fick detta namn,
visste hon aldrig. Det var, som hade han givit det åt sig
själv.
En annan gång vistades hon i hemmet under ett jullov.
En afton reste man bort på julkalas en lång väg under svårt
yrväder. Det blev en långvarigare färd, än någon hade
kunnat tro. Hästen arbetade sig fram i gående. Under flera
timmar satt hon då i yrvädret och tänkte på sagan. När de
äntligen kom fram, hade hon tänkt ut sitt första kapitel.
Det var det, som handlade om julnatten i smedjan.
Vilket kapitel! Det var hennes första, och under flera
år var det hennes enda. Det skrevs först på vers, för den
ursprungliga planen var, att sagan skulle bli en romanscykel
såsom Fänrik Ståls sägner. Men så småningom blev detta
ändrat, och meningen var en tid, att den skulle skrivas som
skådespel. Då blev julnatten omarbetad för att ingå som
första akt häri. Men inte heller detta försök lyckades, och
nu beslöt hon sig äntligen för att skriva sagan som en
roman. Så blev kapitlet nedskrivet på prosa. Det blev
oerhört långt och fyllde fyrtio skrivsidor. När det sista
gången skrevs om, upptog det endast nio.
Efter några år tillkom ett andra kapitel. Det var historien
om balen på Borg och om vargarna, som jagade Gösta
Berling och Anna Stjärnhök.
Detta kapitel skrevs ursprungligen inte alls med tanke
på att det skulle kunna komma in i sagan, utan som ett
slags tillfällighetsdikt för att läsas upp vid ett litet
samkväm. Uppläsningen blev dock inställd, och novellen blev
insänd till Dagny. Efter en tid blev den återsänd till
författarinnan såsom inte lämplig för tidskriften. Den var i
själva verket inte lämplig någonstans. Den saknade ännu
helt och hållet konstnärlig utarbetning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
