Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmänna förutsättningar för Svenska arbetsgivareföreningen - Från den svenska arbetarrörelsens första tider - Det sista halvseklets stora ekonomiska förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svunnit, folket har försvunnit, t. o. m. den mäktiga forsen, som drev
ham-rarna, har försvunnit, intvingad under någon stor vattenkraftsreglering.
Det är åtskilliga fordom berömda och betydande järnbruk runt Sveriges
bygder, som nu förete en dylik ödslig anblick eller åtminstone en därifrån blott
föga avvikande. Ty med den gamla hantering, som en gång var vår industris
stolthet och främsta rikedomskälla, har den moderna utvecklingen farit hårt
fram. Koncentrering till några få verk och nedläggning av de mindre
lönande, där icke någon helt och hållet ny verksamhet i stället kunnat
upptagas, har varit de sista decenniernas lösen. Det typiska svenska järnbruket har
sett sin tid och tillhör nu ett förgånget skede.
Men det har också kommit en hel del nytt, fast av rätt väsentligen annan
karaktär. Kanske har »sulfiten» eller »sulfaten» vuxit upp vägg i vägg med
den nedlagda smedjan. Eljest finner man dem några kilometer längre ned vid
den krökande älven. Där liksom vid de efter nutidens krav moderniserade
järnverken är det liv och rörelse, men besökaren finner icke en anläggning
av den utpräglade enhetliga typ, som utmärkte det gamla bruket.
Bruksherrgårdens stolta slottsfasoner ha fått vika för någon rätt borgerlig
disponentvilla — ifall herrgården ännu finnes kvar i en friskt levande industriort med
gamla traditioner, är den tämligen säkert omdanad till affärs- och
konstruktionskontor — och i stället för de gamla arbetarbostädernas kaserner ha
kommit egnahemskoloniernas trädgårdsinfattade småhus. Detta målar en
förändring av levnadsvanor och anspråk, inskränkning och förenkling hos de ledande
däruppe, höjning av standarden åter hos den kroppsarbetande mängden. Denna
förändring och förskjutning återfinna vi för övrigt runt hela vårt land, kanske
betonas den ingenstädes så skarpt som i storstädernas talrikt uppväxande
förstäder: bland deras trädgårdstäppor och prydliga trähus uppspårar man endast
undantagsvis numera sammangyttringar av den frånstötande art, som ännu för
ett tjugutal år sedan gjorde »kåkstan» till nödens och eländets självskrivna
tillhåll. Mot detta svarar en social förskjutning från husbonde-tjänare till parter,
jämbördiga vid förhandlingsbordet.
Om också utvecklingslinjen här något förenklats, lära nog de flesta kunna
besanna, att den förlupit huvudsakligen på angivna sätt. Förändringen har
betingats av starka ekonomiska krafter, som brutit ned, skapat om och fostrat
nytt. Att diskutera dessa, därtill är icke nu tillfället, vad vi särskilt ha att
fasthålla, kan ungefärligen sammanfattas under formeln »från bruksgatan till
egnahemskolonien». Därmed kännetecknas, även om den icke uttömmande
karakteriseras, den sociala evolution, som väsentligen omdanat den svenska
arbetarklassens yttre levnadsvillkor. Men vid sidan därav bör också sättas,
att kontoret från sina mörka krypin ryckt upp på en framskjuten
centralplats: driftens affärsmässiga och tekniska modernisering har varit den sociala
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
