Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mors hjälpreda — av Aina, i Folksk. barnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marta fick flytta hem till dem, tills
begravningen var över. Hon satt mest i en vrå med
förklädet för ansiktet, ty hon var så blyg.
Sedan kom det en dag, då den svarta kistan från
grannstugan fördes genom hagen ut på
skogsvägen. Stinas mor hade bundit en krans av
lingon-ris på locket, och gamla Pålle gick så
försiktigt och drog den sorgliga bördan. Avlägsna
släktingar kommo och togo lilla Marta och förde
henne långt bort till den stora staden, ensam
som hon var utan far och mor, syster och bror.
Det grep så djupt i Stinas hjärta! När hon såg
Marta gå genom grinden med sitt lilla knyte i
handen, måste hon vända sig bort och snyfta.
Sedan såg hon sig om på deras eget, trevliga
hem där nere bland björkarna. Små syskonen
hoppade bräde på ved-backen, den grå katten satt
och tvättade sig utanför trappan, och mor stod
med lilla bror på armen i farstu-dörren.
»Kom och tag gossen, Stina, jag måste
koka potatis till middag åt far!» ropade hon, och
genast sprang Stina åstad.
Vad lilla bror var duktig och fet, och sådana
röda kinder han hade! Hon tryckte honom hårt
intill sig. »Du lilla, söta gosse», viskade hon.
»Stackars Marta hade ingen bror, hon.»
Hela dagen gjorde hon undan sitt arbete så
flinkt och glatt, att modern var helt förundrad.
Men för Stina själv var det ännu märk-värdigare.
19—193748 S. Almquiit, Barnens andra läsebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
