Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mors hjälpreda — av Aina, i Folksk. barnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marta svarade ej ett ord, men när Stina
försvunnit mellan al-buskarna, dök hon ned i gräset
på dikes-kanten och brast i gråt. Varför? Det
visste hon ej. Kanske bara för att det var så
ensamt där hemma, för att dagen var så lång
och det skulle dröja, innan mor kom hem från
arbetet. Stackars lilla Marta! Där låg hon och
grät och grät, lyssnande till ljudet af Majrosas
klocka, som pinglade allt längre och längre bort,
medan Stina gick framåt med ett spö i handen,
varmed hon otåligt slog omkring sig.
— Den gamla, otäcka kon, som aldrig blev
mätt och inte stod stilla ett ögonblick på
samma fläck, så att man bara fick gå och gå, tills
fötterna svedo. Vad var det för fröjd med
sommaren, när man måste valla en ko!
Och mors hjälpreda hängde läpp helt buttert,
men Majrosa såg så vänligt på henne och
tuggade förnöjt sitt sträva strand-gräs.
Sedan kom hösten. Stina måste hjälpa till
att plocka potatisen ur jorden. Det hastade,
ty frosten kom och knep bladen, och det såg ut
att bliva tidig vinter. Kallt var det om
rnornarna, då dimman hängde tung över fjärden
och potatisarna kändes som is-klumpar i handen,
men alla måste hjälpa till vid arbetet att få
dem i källarn — menade mor — varmed skulle
man eljest mätta de många munnarna under
vintern?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
