Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då gav Bam-Bam tecken till, att striden
skulle upphöra.
»Den gången segrade du, moster», sade han
och såg litet miss-belåten ut. »Vad vill du föreslå
till nästa prov?»
»Jag utfäster mig», sade Viribunda, »att
genom min konst förmå taket i denna berga-sal att
sänka sig ned, ända tills det är på blott tre alnars
höjd från golvet. Du må försöka att hålla emot,
så mycket du förmår.»
»Topp», sade jätten, »det går jag in på.»
Viribunda mumlade sakta några underligt
klingande ord. I ett nu började berga-taket sänka
sig. Det sjönk hastigt allt djupare ned, oaktat
jätten å sin sida högt ropade besvärjelser och
troll-runor. När det med hela sin hotande tyngd
kom allt längre och längre ned, satte jätten emot
det sitt ofantliga huvud och sina väldiga
skuldror. Men det halp ej, hur han spjärnade emot:
han måste giva efter och böja sig allt djupare
ned mot golvet. Slutligen, då han låg nästan
dubbel-vikt och kippade efter andan och det
runtomkring ljöd ett ängsligt, jämrande tjut från
björnar och troll och ödlor, då stönade Bam-Bam
fram, att han erkände sig besegrad.
Och Viribunda vinkade med sitt spö, och
taket höjde sig åter.
»Nu vill jag själv föreslå det tredje provet»,
sade Bam-Bam. »Du skall kalla fram en under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
