Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den sommar, som aldrig kom — av Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hände sig, att den starke och friske
gossen blev sjuk och begynte förtvina; och det var
om vintern. Men hans föräldrar och de små
systrarna sade: »Vänta litet, nog blir Rafael frisk,
när sommarn kommer.»
Då kom den långa, ljusa våren, när fåglarna
begynte sjunga i träd och grenar. Och barnen
hade en hämpling i buren; med honom gingo
de ut en morgon i parken och läto honom flyga
i sin frihet till de andra små fåglarna.
Hämp-lingen flög; han var så glad, så glad, och i
detsamma han flög, så kvittrade han en enda ton,
och den var så full av glädje och tacksamhet,
att barnen tyckte sig aldrig ha hört ett vackrare
kvitter.
När de kommo hem, låg den lille Rafael ännu
sjuk på sin bädd och hade ej kunnat vara med i
parken. De små systrarna klappade hans bleka
kinder och hans vackra bruna hår och sade till
honom: »Var icke ledsen, Rafael; när det blir
sommar, får du komma med oss och höra
hämp-lingen sjunga. Din sommar skall också komma,
och då blir du frisk.»
Men Guds stora, skinande ängel stod osynlig
vid gossens bädd och sträckte sina sköna, vita
vingar över honom likasom för att bevara honom
emot allt ont uti världen. Och ju längre ängelns
vingar sträckte sig ut över honom, dess blekare
blev den lille gossens kind och dess svagare hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
