Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En björnhistoria — efter norskan - Frestelsen — ur Sandbergs läsebok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en liten lur, begynner att skälla och tjuta. Hon
förstod, att något galet var å färde. Ganska
riktigt! Ut ur skogen kommer en björn emot
henne, gående på två ben med en riven kalv i
famnen. Hon tänkte att taga till flykten, men
innan hon hann att besluta sig, var björnen hos
henne och nedlade rovet för hennes fötter. Han
såg åter på henne med en så förståndig blick,
som ville han säga: »Tack för sist, nu äro vi
kvitt!» — och med denna avskeds-hälsning
lunkade han därifrån tillbaka in i skogen. Men
hon hörde ännu länge, huru grenarna knakade
och brakade under hans tunga ramar.
Hon betraktade nu den dödade kalven och
såg, att hon icke igenkände honom. Björnen
hade dock varit så hygglig, att han icke betalt
läkar-arvodet ur hennes egen hjord, och mer kan
man ju icke begära av en norsk björn.
Frestelsen.
En liten gosse vid boken satt.
Då blickade solen in så glatt,
så mild och vänlig hon bad:
»Kom ut, liten vän, så rask och skön,
med strål-glans fyller jag ängen grön,
där kan du leka så glad.»
Men gossen svarar: »Var tyst och still!
Min läxa jag först mig lära vill.»
13—193748 S. Almquist, Barnens andra läsebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
