Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sägner om björnen och räven — efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämna tre slags träd. Om räven kunde säga
dem fortai’e än björnen, skulle han få bita en
gång av fläsket, men om björnen kunde säga
dem fortare, skulle han få suga en gång på
humleboet. Björnen tänkte, att han skulle suga
i sig honungen i ett drag.
»Ja», sade räven, »det är gott och väl
alltsammans, men det säger jag, att om jag vinner,
skall du vara skyldig att riva bort borsten, där
jag vill bita.»
»Ja, jag får väl hjälpa dig, efter du icke
kan det själv», sade björnen. Så skulle de till
att nämna upp träden.
»Tall, furu, gran!» brummade björnen. Grov
i målet var han. — Men detta var bara tyå
slags träd, för tall är inte annat än furu, det
heller.
»Ask, al, ek!» skrek räven, så att det gav
eko i skogen. Så hade han vunnit, och han for
ned av stenen och tog hjärtat ut ur svinet i en
muns-bit och ville springa sin väg. Men björnen
blev ond, för det att han tog bästa biten av
hela svinet, fick fatt i svansen på honom och
höll honom fast.
»Vänta litet», sade björnen, och ond var han.
»Ja, det är detsamma, far», sade räven, »vill
du släppa mig, skall du få smaka på honungen
min», sade han. — Då björnen hörde det, så
släppte han taget, och räven opp efter honungen.
9—193748 S. Ålm qu is t, Barnens andra läsebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
