Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lilla brevbärarens julafton — av H. Wranér (Jultomten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosten tog väskan, och prostinnan tog den
lille väske-mannen om hand. Han sattes ner
vid ett dukat julbord och fick sig ett riktigt
jul-kalas. Efter en stund kom prosten in.
— Här har du ett paket. Det är till dig
själv, och det får du inte öppna, förrän du
kommer hem. Och här äro tre brev.
— Ar där något till riksdags-mannen? sporde
Nils hastigt.
— Ja, ett. Och ett till nämnde-mannen.
Det tredje vet jag inte vad vi ska göra med.
Det är till snickarens änka i Östre-vång, mor
Stenberg, du minns, mor? Du vet, hennes son
for till Amerika för ett par år tillbaka. Han
har aldrig skrivit sen. Hon har ju varit så
över sig given många gånger — han är ju
hennes enda barn. Nu har han skrivit. Vad
hon skulle bli glad, om hon finge höra från
honom just i dag! Hade jag inte givit Olov
lov att gå hem i morse, kunde han ha ridit dit ut
med det. Det är ju en halv mil, och det är ett
fasligt väder. Men nu är här ingen att skicka.
Kan du rida, Nils?
— Nej, men jag kan gå.
— Men du har gått hela dagen, min lille man.
— Ä skräp, jag är inte trött. Jag har fått
kaffe två gånger i dag. Sen jag burit hem de
andra breven, kilar jag med det. Jag känner
vägen så väl, den går längs en pilvall hela tiden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
