Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rytmiska rörelser utan ljud - Automatiska rörelsers precision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lä RYTMISKA RÖRELSER OTAN LjOD
slutligen att följa korridoren åt vänster 15 å 20 steg
intill nära slutet, där han hade att sticka in sin nyckel
i nyckelhålet. Korridoren var tämligen skum om dagen,
kolmörk om natten. Docenten, som vanligtvis hade
hufvudet fullt af mer eller mindre lärda funderingar,
brukade stundom liksom vakna upp från dessa, när han
i mörkret fann sig öppna sin dörr. »Hur är det möjligt,»
frågade han sig, »att jag utan att på minsta vis ha
trefvat mig fram, kunnat stanna precis på rätta stället
och i kolmörkret utan att fela på en enda millimeter
träffa nyckelhålet, då det inte finns något vred, som
handen kan uppsöka först? Och jag har ju flera gånger
märkt, hur krångligt det är att i mörkret först hitta
den rätta dörren och sedan nyckelhålet, när jag tänker
på svårigheten och bemödar mig; men nu när jag
tänkte på helt andra saker, gick det af sig själft!»
Döcenten kunde på den tiden inte lösa gåtan till sin
fulla belåtenhet. Numera tänker han sig saken sålunda:
Han hade många gånger vid tillräcklig dager gått
samma väg, stannat på samma punkt, tagit upp nyckeln
ur samma ficka och med samma armrörelse stuckit
nyckeln i hålet. Naturligtvis hade han knappast ägnat
någon tanke åt dessa enkla åtgärder, som heller icke
erbjödo någon svårighet, då synen ledde dem. Men
genom vanan hade hvartenda led i den långa serien
(af steg och vändningar i trappan och korridoren samt
sedan af armrörelser) efter hand blifvit noga afpassadt
för ändamålet, så att till slut hvarje särskild rörelse
kommit att utföras på precis samma sätt vid hvarje nytt
tillfälle och alltså hela den långa serien kunde utföras
i mörkret utan att klicka på en millimeter.
Undermedvetandet hade således stilla och oförmärkt lärt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
