Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Ur ryska språkets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
men har således ryskan i vissa fall tillfälle till en långt
rikligare nyansering av uttrycken än de vanliga kulturspråken.
Vi hava redan omnämnt verbens s. k. aspekter. Andra
egendomligheter äro t. ex. det vittomfattande bruket av genitiv:
vid negationer, vid kvantitetsadverb, vid komparativ;
användningen av instrumentalis: såsom agent, såsom predikatsfyllnad
vid verben vara och kalla; de egendomliga konstruktionerna
vid användningen av räkneorden o. s. v. Vid bildandet av
dessa olika former har man att taga hänsyn till varjehanda
ljudförändringar, vilka man måste känna för att grundligt lära
sig språket.
Ur ryska språkets historia.
I slutet av 400-talet e. Kr. innehade slaverna i Europa
ett område, som sträckte sig från Volga ända fram till Oder
och Saale. De längst västerut boende sammansmälte småningom
med de i dessa trakter bosatta germanska folkstammarna. Från
de slaver, som slogo sig ned i området .mellan Weichsel och
Volga, härstamma de slaviska folken polacker och ryssar.
I början av andra hälften av 800 talet översatte
»slaver-nas apostlar», bröderna Cyrillus och Metodius, munkar från
staden Saloniki (det gamla Tessalonika), den heliga skrift till
fornbulgariska (fornkyrkslaviska) och skapade för detta ändamål
i anslutning till det grekiska och andra alfabet ett slaviskt
alfabet, i vilket utom de grekiska tecknen <p och ю även
förekomma beteckningar för flera andra för fornbulgariskan
egna ljud.
Ryska språket har alltifrån äldsta tider omedvetet eller
medvetet upptagit månget främmande ord. Vi veta, huru den
ryska staten utbildades under de från Sverige i slutet av
800-talet inkallade vikingarna, de s. k. Varjagerna (rysk ombildning
av det svenska ordet »väring»), och med dem infördes en
mängd nordiska lånord. De ryska furstarnas förbindelser med
det bysantinska riket i 11 :te och 12:te årh. lämnade efter sig
i språket tydliga spår av grekiska bildningar, såsom t. ex.
царь (caij) av det bland östromarna upptagna latinska Caesar (ty.
Kaiser), сорокъ (sörak) = 40, stympat av gr. ts6<sccquxovt<x.
I slutet av 900-talet antog Vladimir, storfurste av Kiev,
den kristna läran under den grekiska kyrkans i Bysants be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
