Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver hvarandra, att spiran till en del eller helt och hållet döljes,
detta sednare hos de s. k. inrullade snäckorna, på hvilka endast
spetsen och ofta till och med icke ens denna är synbar (t. ex. hos
porslinsnäckorna, fig. 3 3). I dessa fall är snäckröret vridet kring
en af sina sidor, som sålunda bildar en i axelns riktning gående
pelare eller spindel (columella) (fig. 278, 6). Vid denna ligger
mynningens inre rand, spindel-randen; den yttre kallas läppranden. Begge
sammanflyta ofta till en tjockare, hel munsöm (peristomium). Några
snäckor äro vridna åt höger, andra åt venster. Om man håller
snäckan så, som den sitter på djurets rygg, med mynningen nedåt,
och spetsen uppåt och bakåt, så gå hos de högervridna snäckorna
vindningarne från venster till höger, hos de venstervridna från höger
till venster: hos de förra ligger läppranden åt höger, och
snäckhu-set lutar åt samma sida; hos de sednare lutar det åt venster, på
hvilken sida deras läpprand likaledes befinner sig. Då djuret
drager sig in i skalet, kan mynningen ofta tillslutas medelst ett baktill
på fotens undersida fästadt horn- eller kalkartadt lock (operculum).
Ofta är mynningen vid spindeln inskuren eller utdragen till ett
längre eller kortare rör, som medgifver djuret att andas, äfven då
det är indraget i skalet (fig. 278, 7). Snäckskalet är i allmänhet
så stort, att största delen af djurets kropp jemte alla inelfvorna
ligga inneslutna i detsamma, och att endast hufvudet och foten
träda ut, då djuret rör sig; stundom är skalet likväl ganska litet,
eller till och med doldt inuti manteln, eller saknas alldeles. Då
de lemna ägget, hafva äfven de snäckdjur, som äro nakna i fullvuxet
tillstånd, nästan utan undantag ett litet skal, som dock hos dem
snart går förloradt. — Rörelseorganerna äro af en ganska olika
utveckling hos de tre underklasser, hvari vi indela snäckdjuren, och
vi skola derföre först vid dessa redogöra för de nämnda organernas
form. — En broskring i hufvudet, såsom hos Cephalopoderna,
förekommer aldrig hos snäckdjuren; dock visa de derstädes ett par små
broskstycken, som hufvudsakligen tjena såsom fäste för
svalgmusklerna och till stöd åt tungan, och hvilka torde kunna anses såsom
de första spåren af ett inre skelett.
§ 24 5. Nervsystemet (fig. 29) bildar såsom vanligt en ring
kring svalget: från de öfre nervknutarne gå förnämligast nerver till
ögonen och tentaklerna, från de undre till foten m. m.
Hörselnerverna utgå än från de öfre, än från de undre svalgganglierna.
Inelfssystemet är väl utveckladt, såsom inom föregående klass, och
visar ett starkt, bakåt liggande inelfsganglion (v). — Sinnesorganerna
äro i allmänhet väl utvecklade. Nästan alltid finnas två eller fyra
symmetriskt ställda, kontraktila eller retraktila tentakler på
hufvudet, hvilka fungera såsom känselorganer. Ett luktorgan, liknande
cephalopodernas, finnes ofta, i synnerhet hos Heteropoder och Ptero-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
